Jag gör mig galen ibland. Detta jäkla velande så fort jag ska göra någoning, jag är urusel på beslut, det är därför jag så sällan faktiskt tar några större. Det händer allt för ofta att jag vill saker, sen vill jag för mycket, sen får jag kalla fötter och lägger ner. Jag planerar för saker jag ska men som aldrig blir av, jag är för feg. Just ni planerar jag mycket, jag har många bollar i luften, många skepp att ro i land och det gör mig skitnervös. Ett dåligt exempel. Häromdagen, jag satt hos frisören och ville klippa mig. Egentligen hade jag många ideer, det finns ju hur mycket snyggt som helst, men jag fegar ur.. "Ta lite i topparna då och ta ur det en aning." = Det blev ingen förändring. Alla människor behöver förändring ibland, så även jag. Så nu ska det bli åka av!
Ungefär 3 timmar 4 gånger om året kommer det hit en kille från Hedemora, han heter Johan och han kallar sig pappa till mitt barn. Barnet som annars kallar Tobias för pappa och som Tobias och jag uppfostrat. Han ger henne hundstickers, fast hon gillar katter, hon är en katt-tjej. Dom är ganska lika till utseendet men thats it. Vi känner honom inte ens .. och inte han oss. Så vad gör han här, egentligen?
Poängen med inlägget: Skaffa aldrig barn med någon ni inte känner.
.. det känns som om jag är på semester. Axlarna är brända och sommarfräknarna är på sin plats. Springer runt i bikini hela dagarna (mer eller mindre) och vi gör vad som faller oss in. Tob renoverar altan (fortfarande..) på halvtid och jag solbadar med dom små. Picknickar i det gröna, med kakor och massa annat onyttigt skit kommer att ge mig ett par extra kilon att banta bort till hösten (i vanlig ordning). Om jag bara hade en städerska som kom hem hit och städade när jag roade ungarna så skulle sommaren vara fulländad.
.. idag har vi hängt på rättviks camping hela dagen, badat, lekt, gungat och ätit glass. Varför vi bestämde oss för rättvik av alla jäklans ställen det vet jag faktiskt inte men det var helt ok. Är så fasansfullt trött på alla badställen här runt om i mora. Förra sommaren så var jag fast bestämd vid att just Harbacken var paradiset på jorden, så här ett år senare så vet jag inte riktigt hur jag tänkte.. Kallt och jävligt, och hur folk kan ta med sina snuskiga stora skällande gluffsande bajsande hundar, det fattar jag inte riktigt..?
Från en sak till en annan. I morgon har jag lovat tob att vi ska åka och köpa virke till våran altan, den ska byggas om och det ska göras snyggt. Tob har tjatat på mig i säkert 3 år nu, men nu är det dags! (Han har btw börjat slå sönder den bara för att han ska få bygga en ny.) Så till sak: köper virke i morgon bitti sen är min plan att jag och barnen ska hålla oss bora resten av dagen. Någon som vill bada, leka i parken, dra en picknick eller bara bjuda hem oss så hittar ni mig på telefunken..
.. jag är off nu, jag har semester i sex heeela veckor med start idag och jag njuter redan och jag tänker njuta varje sekund. Har fått frågan vad vi ska göra under vår långa gemensamma semester (sissodär en hundra ggr) och svaret på det är : allt och ingenting och det känns hur skönt som helst. På måndag ska jag till sthlm och "besikta" mig efter operationen, nästa fredag-lördag ska vi till Furuvik/Gävle. Mer än så har vi inte hunnit med. Vecka 30 ska jag och Tob vara helt barnfria, känns aningen skumt. Bla blabla blaha. Till saken: Sluta fråga vad vi ska göra för det stressar mig nå enormt.
Huset är en mess och mamman är dödstrött, ingen bra kombo. Har jobbat till 13 och sen månadshandlat. Ingen handlar som mig, jag får nästan skämmas ihjäl när jag väl kommer till kassan, för bara den delen av själva handlingen tar ju sin lilla stund. 8 kassar och ett överfullt band, ställ er inte bakom mig om ni har brottom för guds skull! Affärerna här i Mora kan omöjligt vara byggda för den formen av handling, jag okuperar verkligen.. bara så ni vet. Folk skrattar och ler förstående, men egentligen så hatar dom mig när jag står där först i kön. Nu skulle jag bara behöva få tummen ur..
.. gjort det igen! Som ni alla säkert känner till så är jag en klippa i köket, det är få saker som jag är så bra på som jag är på att kocka. Jag har den rätta känslan liksom, skryyyt! Idag blev det så gott att till och med pappa (som dessutom nyss ätit) tog två portioner :) Jag har helt klart valt fel yrke.
Känns btw så jäkla bra att ni står bakom mig i vått och torrt. Tack!!
.. kunnat bli till salu så hade jag flyttat direkt. Satt här hammocken och njöt till fullo när jag plötsligt slutade känna mig ensam. Det var ingen här, men det kändes att det var något i luften liksom, något ont. 10 sek senare hör jag grannen smacka, jag hör hennes tuggande, jag hör besticken, jag hör när hon lägger ifrån sig besticken för att dricka, jag känner lukten..fisk. En dag när jag satt här ute så fes hon, bara så där. Hon trodde väl att hon var ensam, haha..! Men att bo så här nära, ärligt talat, det är inte så kul sommartid. Hon sitter 3 meter ifrån mig men vi ser inte varandra. Jag vill bo i ett hus som jag kan gå naken runt, om jag skulle vilja. Ett rött hus med vita knutar och med världens högsta och tätaste häck runt om. En vacker dag.
.. sitter jag här med mitt rosé i min blommiga flummiga hammock. Personligen ger jag blanka fan i om det är en måndag eller en lördag, jag dricker så sällan och det är inte mer än ett glas eller två. Fick tipset av min älskade storasyster att blanda rosévinet med fanta och jag måste säga att det var över förväntan, farligt gott! Det känns lite bättre idag än går, efter nio timmars sömn (tack tobias <3 ), två kaffe och lite solsken på näsan så är jag som ny! Dessutom så ramlade mina boyfriend-fit jeansshorts ner i min brevlåda idag, har väl inte stans fittaste lår, men den bjuder jag på, jag älskar dom!! Drog även en rutt på stan med Emelie och kom hem med två fina kassar, kärlek it is!
.. lång arbetsvecka är det inte mycket mycket kvar av mig som människa. Under den här veckan han jag inte bara jobbat, jag har hunnit vara fru, mor, syster, dotter, planerare, granne, kompis, städerska, kokerska mm mm ni fattar. Nu är jag dödstrött och det finns inte en suck i världen att jag orkar en minut till. Skulle så hemskt gärna vilja ha åtminstonde en halv dag då jag bara fick vara Caroline. På jobbet måste jag vara trevlig, detsamma gäller hemma, när min mamma ringer, när min pappa kommer, när mina barn är nära, när jag går på styrelsemöte i bostadsföreningen, när jag handlar mat (av den dryga jävlen på willys), när mina kompisar ringer och ja ni fattar den också. Tillslut så måste jag erkanna att humöret tryter mot de flesta och jag måste bita mig i tungan och räkna till tio för att det inte ska märkas. I dag hann jag inte räkna (förlåt JohH). Jag har så förbannat höga krav också, och jag hatar det. Sommarhalvåret ger mig så sjukt mycket mer måsten. Gräsmattan ska vara klippt, städningen måste göras allt oftare, naglarna målade, familjen klippt, semestern ska planeras, mat ska handlas och lagas god (här duger inte längre pyttipanna eller stekt korv), sen ska vi ju sova också (glömde nästan), räkningarna ska betalas, för att inte glömma alla dessa ( dock inte allt för många) konflikterna som dyker upp mellan oss människor här i livet som tar upp onödig tid, ska hinna njuta av barnen medans dom är små, plocka blommor med Inez, plocka undan poolen på baksidan innan det blir kväll. Som grädde på moset nu så håller jag och min syster på med en grej eller snarare en liten dröm som vi hoppas på att kunna uppfylla, jag behöver helt klart mer tid. Iallafall en 6 timmar extra per dygn skulle sitta fint! Dessutom så besitter jag en vän som inte tycks förstå att min tid inte finns nu som den gjorde förut, förlåt men jag kan tyvärr inte göra något åt det just nu. Vecka 30 går jag på en välbehövlig semester, hoppas på mycket vila men jag tror inte att det blir så mycket av det. Vi får se. Undrar lite besviket vart tusan mina lata dagar i hammocken tog vägen? Jag vill lata mig, dricka rosé, gå runt i en slapp långkjol och känna mig lummig och skön. Dags för en time-out/sista-minuten?
Nu i helgen är Inez farmor Britt i stan, hon sover hos (Inez farbror) Dan. Till saken, Inez skulle ha umgänge med sin farmor igår, vilket dom också självklart hade. Jag frågade om jag skulle skicka med någonting speciellt, men Britt gav mig då bara svaret att "ja, lite oömma kläder kanske..jag vet ju inte riktigt vad vi ska hitta på". Sagt och gjort. Inez åkte till farmor Britt i går morse och kom hem framåt kvällen, helnöjd! Jättekul tyckte jag, tills det började ramla ur den ena grodan ur hennes mun efter den andra. Har träffat pappa Johan (bor i hedemora), åkt bil utan bilbarnstol.. Aningen skummt tyckte jag ringde upp farmor britt. Och ja. Dom har mycket väl varit i hedemora igår, åkt bil sammanlagt 30 mil utan bilbarnstol (Inez är 5år) och träffat pappa johan. (Ni som känner mig och vet min historia vet mycket väl hur invecklat det är med mej, Johan, Inez och umgänget. Mamma Caroline är rosen rasande, för TÄNK OM det hade hänt någonting. Jag är så rädd om det där älskade lilla flickebarnet så det är inte klokt, blir förkrossad bara av tanken av att det skulle hända henne någonting. Och inte ens har dom kunnat bett om en bilbarnstol.? Antagligen så är dom fullt medvetna om att jag inte skulle gilla att ha Inez utefter vägarna. När jag sen frågar dan om han inte känner att har något som helst ansvar när han kör mitt barn utan bilbarnstol i bilen svarar han mig "för att lugna dig så kan jag iallfall tala om att hon hade åtminstone bilbältet UNDER armen".. Ska inte det för det första sitta ÖVER armen eller är jag heeelt ute och cyklar nu?..
Strunt samma. Barnet lever och mår bra. Och jag har nu lärt mig något av detta. Jag vet inte om jag överreagerar, gör jag?
uppdat-------------------------
Dessutom berättade Inez för min storasyster idag att Duktiga Dan var jätteduktig på att köra bil, han körde förbi dom allihopa! Och att hans egna barn, dom satt i barnstolar..
Jag erkäner, bloggen är död. Ni kan sluta följa den nu, har ingen som helst skrivlust. Tror att jag vaknade upp en dag och "bara blev" lite mer privat. Eller så kan det bero på mitt växande användande av min käraste xperia. Delar det mesta av värde via den till facebook. Jag fick inte heller jobbet som tes-planerare, vet inte om jag berättat det? Men det sved ordentligt. Jag tror btw att det redan var bestämt vilka som skulle ha dom jobben, men strunt samma. Inez tappade sin första tand idag, det är riktigt stort och tandfén var tydligen här medans vi var ute och cyklade..skummt. Jäkla skit man lurar i ungarna egentligen.. Jultomten, påskharen, tandfén, tandtroll. Och sen det där med att man får vårtor av att ta i grodor?.. eller är det av att plocka näckrosor? Visst tusan är väl det bara ett påhitt för att hålla ungarna borta från vatten?
I morgon ärade syster så är det en ny dag, då skall jag kontakta damen som skall göra våra drömmar till verklighet, boka in ett möte. Jag måste få ta mig frammåt nu, livet har stått stilla på tok för länge. Hade det inte varit för mina minst sagt odugliga gymnasiebetyg så hade jag satt mig i skolbänken, utan tvekan. Och läst till vilket yrke som helst där jag slapp gå i rosa pyamas hela dagarna. Tänk bara känslan av att kunna åka till jobbet, jobba, åka och hämta barnen, handla, laga mat och sen äta i samma kläder.
.. nu har jag släppt det där, grubblat färdigt, saken är gjord och jag kan inte göra om eller ändra någonting, bara hålla tummarna, önska och hoppas. Får jag inte jobbet så kommer jag garanterat att överleva ändå..på något sätt. Färdigtgrubblat var det ja.
*Är det det här som kallas att vara självkritisk må tro..?*
Jag är så argargarg på mig själv så jag vet varken ut eller in. Här har jag laddat i flera dagar inför intervjun så går jag ändå därifrån med känslan i magen att jag hade kunnat gjort det 9 resor bättre. Jag hade ju kunnat göra det bäst och det vet jag. Jag var hemskt nervös och jag tror att det märktes. Hade heller inte svaren på alla frågor om mig själv. Men jag vet att jag är som skapad och gjuten i form för det där. Önskar att jag kunde få en chans till att bevisa det. Tror att jag råkade som få med mig fel caroline in i rummet (den lilla mjäkiga saken) när jag skulle ja med mig den kungliga som grejjar allt, det var ju planen, dumtdumtdumt!!! Jag är klippt och skuren för det helt enkelt, varför kunde jag inte bara ha sagt det då?
Välkommen hit!Här kan du läsa ommig & mitt liv som fru Rockmyr!ENJOY!
